lördag 24 september 2011

Klassiker: Pernilla på Villovägar

Klassiker från 14:e mars 2008:


Pernilla är på fest, jag skulle skjutsa dit henne innan jag skulle hämta min pappa.

"Vart ligger Villovägen?" frågade Pernilla när vi satt i bilen.

Ett perfekt svar hade varit: "Du är där när du inte vet vart du är".

Men snäll pojkvän som jag är svarade jag: "Det heter Villavägen".

Pernilla har i och för sig väldigt dåligt lokalsinne och är nästan ständigt på villovägar.

onsdag 21 september 2011

Klassiker: Nattens självklarhet

Från 10 mars 2008:


"Det är bara en tidsfråga"

-Pernillas svar då jag sa att hennes pappa inte ens fyllt sextio än.

måndag 19 september 2011

Klassiker: Dagens schlagerkommentar

Ännu en klassiker innan vi stänger affären för dagen, nu från 8:e mars 2008:


"Sibel är som en liten glass, alla gamla kommer tycka att hon är söt. Typ jordgubb".

Pernilla kommenterar melodifestivaldeltagaren Sibel.

Klassiker: En ny komplimang av Pernilla:

Klassiker från 3:e mars 2008:


"Den t-shirten är snygg, det ser ut som att du har muskler"

- Har jag inga kan jag ju i alla fall låtsas..

söndag 18 september 2011

Klassiker: Dagens kommentar

Vi tar och levererar ännu en klassiker när vi ändå är igång. Denna är från 23:e februari 2008:


Pernilla: Är det natur i naturgodis?
Jag: Vadå natur?
Pernilla: Ja, typ löv och så..

Klassiker: Dagens kommentar

Följande klassiska kommentar är från 24:e januari 2008:


Idag, ganska nyligen, skulle Pernilla bjuda sin katt på lax. Hennes pappa nämnde att laxen kan ha ben men att det nog ska gå bra ändå.

Pernilla blev orolig och ville rensa laxen. Men pappan sa att hon käkar råttor utan problem.

Pernilla säger då: "Va!? Har råttor ben?!!!"

Nu var det så att detta kom spontant, på riktigt vet Pernilla att råttor har ben. Vad går dom annars på lixom?

torsdag 15 september 2011

Klassiker: Jag luktar tydligen inte gott

Ännu en klassiker, nu från 21:a januari 2008:


I helgen fick jag en otrevlig kommentar av min tjej (Pernilla, reds. anm.).

Jag satt och sniffade på insidan av min tröja och tyckte det luktade skitgott. Jag bad då henne att ta ett sniff, vilket hon gjorde.

Sedan frågade jag: visst luktade det gott? Varpå hon, med rätt överlägsen ton, svarar "Naah".

Om hon nu inte tyckte att det luktade gott hade hon ju inte behövt vara så brutalt ärlig. Jag blev sårad och kränkt. Ett "jorå" hade varit mycket bättre, även om hon inte hade menat det.